coffeetime

Jag beundrar människor som är helt genomgoda. Det är lite svårt att definera ordet genomgod eftersom alla människor har brister och fel. Men när man träffar en sån människa som jag försöker beskriva så vet man, han/hon ÄR en genomgod människa. Det finns inte många människor på denna jord som verkligen vill väl i alla situationer och bortser från sina egna behov för ngn annan utan att ens tänka på det, utan att ens bry sig om att man offrar ngt o inte ens förstå att man offrar ngt. Många människor försöker vara goda o anser sig bra för att de strävar efter att vara bra.. även detta är ju förstås beundransvärt. Men dessa människor som verkligen är så goda är få. Jag tror att jag har träffat på tre såna personer under min livstid o dessa försöker jag hålla nära.
En av dom är en killkompis som har ett dilemma som jag inte skulle önska min värsta fiende. Jag önskar att jag kunde hjälpa honom på ngt sätt.. men det finns inget sätt. Situationen är som den är o kan inte förändras på många år för det skulle innebära att hans liv förlorade en extremt viktig ingrediens. Jag tycker så synd om honom för HAN förtjänar allt det bästa här i världen! HAN förtjänar att vara heeelt lycklig o ha det bra! 

min dator e paj.. jäkla skit. Jag tycker inte att prylar ska gå sönder.. jag vill att det ska funka varje gång man trycker på knappen för att starta datorn.. men den strejkar. Så just för tillfället letar jag efter ngn som kan laga den. Jag vet att Örebro-D kan fixa den men det känns inte bra att han ska behöva åka så långt bara för min dator.. o jag har inte möjlighet att åka till örebro på ett bra tag.

Jag bevittnade ngt fruktansvärt igår. Jag var påväg till jobbet o gick en liten extrasväng på kungsträdgården, för jag var tidig i vanlig ordning. Helt plötsligt ser jag en man som slår sitt lilla barn. Han drog till barnet rätt i ansiktet med en sådan kraft att en vuxen nog hade kunnat få hjärnskakning. Barnet skrek av smärta o försökte komma undan pappans fruktansvärda misshandel. Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle göra. Vad gör man? så här i efterhand undrar man ju varför man inte gick fram till mannen o skällde ut honom, för att sedan ringa polisen mitt framför honom. Jag kommer aldrig att glömma det lilla barnets smärtande blick o skrik.. o jag kommer definitivt inte att glömma att jag INTE gjorde ngt. Fruktansvärt. Hur i helvete kan en vuxen göra så undrar jag o hur kan vi förundras över allt våld i samhället. Denna lilla pojke kommer förmodligen att göra likadant när han är stor nog att hämnas all smärta.

FY SKÄMS GUBBJÄVEL!

nu har det hänt en del på väldigt kort tid.. började känna mig uttråkad men då satte det fart. Jag har utan inbördes ordning hunnit med:
en trip till sthlm med pappa, gått på anställningsintervju, fått jobb inför hösten, blivit brun, badat många kvällsdopp, grillat, blivit livrädd för att min bästa vän yrvädret var med om en bilolycka, haft exkombon på besök 3 dagar, inkasserat 2000spänn på 24h, börjat betala av ett lån, varit på koster, varit på bio 3ggr hittills med tillhörande fika, varit på personalfest, druckit cider i gräset ute vid havet, varit på 25årsfest, ätit massa skaldjur, bokat in o avbokat en o samma omtenta, haft sis på besök o solat med henne o pappa på badholmarna i bovallstrand, varit spagäst i jobbets polavdelning o fått prova på livet som semesterfirare under några dagar, varit på 27årskalas, fått ett erbjudande om jobb som jag kan börja på om 3 år, hört spöken igen o varit på ikea samt lite till. Imorn ska jag åka till gbg o ha en jenniferdag tänkte jag.

Allt detta hände inom loppet av några veckor. Det gäller kanske att se de saker som faktiskt sker eller så har det hänt ovanligt mkt under dessa veckor.

Jag kan beskriva några av sakerna lite mer i detalj.

Jag o pappa åkte till sthlm med bil för att jag skulle på arbetsintervju(på ett hotell, i receptionen på gymmet). Pappa hade semester o jag fick inte tag på ngn tåg-/bussbiljett eftersom förfrågan uppkom väldigt snabbt. Men det passade bra för då fick vi båda en anledning att ta tag i vår lilla resa som vi pratat om tidigare. Vi hade jättemysigt o det var kul att pappa fick se min lgh som jag har velat visa så länge. Jag fick jobbet också vilket gjorde resan om än mer intressant. Jag har nu förhoppningsvis förbättrat min ekonomiska situation avsevärt inför hösten. Vilket behövdes!!!
 

När vi var i sthlm fick jag reda på att yrvädret hade krockat under natten men mådde bra. Iskalla ilningar gick genom hela kroppen när jag läste det smset o plötsligt insåg jag att jag faktiskt kunde ha förlorat min allra bästa vän. Den känslan vill jag aldrig vara med om igen!. Yrvädret hade varit medvetslös i 25min men hade klarat sig utan allvarliga skador enligt akutpersonalen. Flera dagar senare fick yrvädret reda på att hon fått en kraftig hjärnskakning o sträckt nacken. Detta hade alltså inte meddelats av personalen på sjukhuset som tagit hand om henne. Hela situationen med krocken hanterades oerhört dåligt. När ambulansen hämtat yrvädret på olycksplatsen hade de försökt hitta ett ställe att sätta nålar på o stuckit henne på massa ställen. Tillslut hittade de iaf ett bra kärl. Men sedan skulle de ta blodtrycket o placerade blodtrycksmanchetten PÅ nålen. SMÄRTA! Nackkragen satte de fel o fick korrigera två ggr utan förbättrat resultat. Väl inne på akuten blev yrvädrets familj ombedda att lyfta över henne på den nya båren, med anledningen av att personalen "bär så mkt hela tiden". Sedan skickades yrvädret hem utan ny tid för återbesök, erbjudande av krishanteringshjälp, restriktioner eller diagnos. Hon var uppenbart chockad o tilltagen o hade verkligen behövt vara kvar på sjukhuset för observation. Hon har fortfarande ont, svimmar o har svårigheter att sova, men mår under omständigheterna bra. Bilen blev helt mosad o den personen hon krockat med klarade sig också.

Jag har även umgåtts en del med bok-tokan. Jag gillar henne skarpt o tycker att hon är en grym människa. Vi har tagit kvällsdopp, grillat hemma i hennes fantastiska trädgård, gått promenader o ätit glass i stora lass. Så mysigt!!!! 

Yrvädret o jag hanterade Fire-kidsen under 24h i en brutalt vacker miljö o inkasserade 2000kr var. Det var under dessa timmar vi båda hörde spöken, men det är för läskigt att ens tänka på så det kommer jag inte att skriva om. Dessa pengar gick direkt till min avbetalning o det kändes bra att äntligen kunna påbörja den.

Sis var här under några dagar o det var så mysigt att få snacka med henne o höra om alla upplevelser från hennes o saverman's resa i bulgarien. Myyyysssss.

Även exkombon kom på besök o vi hade tre helt underbara dagar. En heldag på furholmen med sol o bad, cider i gräset på kvällen, intag av föda o mer alkohol på pråmen samt räkor till efterrätt på skäret. Nästa dag tillbringades på Koster o ännu mer sol o underbara bad i 22gradigt vatten på björnsängen, sedan bio på kvällen. Dag tre tillbringades även den på koster hos exkombons faster, gratis lunch på Galejen samt lite affärstittande hanns med. Den obligatoriska mosbrickan köptes på väg till tågen innan hennes hemfärd.

Slutligen har jag också kommit på ett nytt långsiktigt mål som jag ska ha i livet. Någon gång ska jag ha en liten tomt på koster. Om det nu innebär att jag som pensionär lyckas få tag på en tomt på 10kvm där endast ett tält kan få plats så får det gå. En tomt med bostad på ska jag sträva efter iaf.

frustrerad, fundersam, orolig, nervös, besviken, stolt, nöjd, övertygad, fast besluten, ångerfylld, arg, irriterad, trött, förväntansfull och ledsen.

and by the way.. det har hänt igen.. fast den här gången trodde snubben att jag kom från kroatien haha.. måste vara min kära potatisnäsa o platta skalle som gör det...

Jag satt o läste mina gamla inlägg på min tidigare blogg som jag hade på lunarstorm o upptäckte att den här bloggen helt har förlorat sitt syfte. Jag har medvetet valt att inte skriva om vissa saker här på bloggen, men att bloggen helt skulle förlora sin själ, sitt syfte, var ju inte meningen. Jag gjorde bloggen för att jag behövde ha ngn stans att skriva ner saker som jag grubblar över eller saker som jag behöver få ur mig som jag INTE vill prata om. Det var mitt syfte med bloggen. Ju längre tiden gick har detta syfte omedvetet ändrats, för jag känner inte längre att jag kan skriva ner dessa saker(som jag inte vill prata om eller belysa utanför bloggen) på den här bloggen. Jag har nästan fler opublicerade inlägg på min dator än vad jag har publicerade på bloggen. Detta säger ngt. Jag måste hitta en ny plats som jag kan grubbla på. För grubbla behöver jag utan att behöva stå tillsvars för det.

Första dagen på sommarlovet. Strålande sol. Strand med tillhörande premiärdopp i sjön(havet eller bräckt vatten eller vad det nu var). Ledig ledig ledig. Somna på stranden. Tidning. Sand mellan tårna. Doften av niveas solskyddsfaktor. Vacker miljö. Underbart sällskap.
Vad mer kan man någonsin vilja ha av första dagen på sitt sommarlov!

Hade filmkväll o gick en promenad med exkombon(som strålar mer än solen för tillfället) oxå.. kanonmysigt.  Visste inte att det var så fint i "the west forrest" faktiskt!

myyycket nöjd med min första dag som sommarlovare..

Jaha ja.. då vart det sommarlov då:) har nog inte riktigt fattat det än tror jag. Hela årskurs 2 har genomförts och förhoppningsvis klarats av bra.(väntar fortfarande på en del tentaresultat). Idag gjorde vi vår sista tenta o därmed var terminen slut för vår del. Nu väntar några härliga dagar av ledighet, packning, avslutningsfest samt förberedelser inför hemfärden på fredag.

Idag efter tentan satte minelli o jag oss på en gräsplätt o drack vin o snackade om allt vad livet har att erbjuda. Kunde inte ha blivit en mer perfekt avslutning på dagen. Solen värmde alldeles lagom o jag var noga med att smörja in min redan rosa hud. Kära vänner..Sommaren är här nu. Den är faktiskt det! o det gäller att fånga den så att man kan känna att det varit sommar när hösten inträffar igen. För när man upplevt ngt är man redo att uppleva mer. Sommaren är här. Nu.

För tillfället sitter jag o sippar på den sista slurken av vinet på min "nästan-balkong"(har båda mina fönster på vid gavel så att det känns som om min lgh var en stor balkong) o känner att livet är bra. Jag drar en suck av lättnad för att jag inte känner mig vankelmodig över att åka till västkusten längre. Jag är redo. Jag är redo att vara borta från mitt hem en längre tid nu o jag är redo att börja sommaren på riktigt. Det är en bra dag idag o jag ska fortsätta att njuta av den några timmar till.

P.S idag har jag hört två bra saker o som ni vet by now gillar jag såna saker skarpt.. därför läggs de på minnet:

◊ never let your sparkle fade
◊ a packleader never says "let's go", he/she just walks away

Sista terminen på årkskurs två börjar gå mot sitt slut. Om allt går som det ska så gör jag sista tentan den 2 juni, alltså om lite mer än två veckor. Jag trodde nog inte att det var möjligt, men år 2 gick betydligt fortare än år 1.. o det var definitivt mkt lugnare. Idag sorterade jag alla mina papper som jag har samlat på hög sedan dag ett i skolan. Hujedamig vilken oordning det var! Det är viktigt att ha ordning på pappren tills nästa år känner jag, för då kommer vi att göra en tenta som kallas pre-kliniska o är avgörande för om man får gå vidare i utbildningen eller inte. Det är en tenta på alla kurser vi haft under de tre åren. Så noggranna förberedelser krävs.

Ungefär vid denna tiden förra året minns jag att jag kände en lättnad av att se ljuset i tunneln, att det värsta var över. Jag drog en lättnadens suck över att det gått bra. Samtidigt kände jag mig vemodig eftersom min nyuppbyggda tillvaro åter skulle ruckas o ändras när terminen var slut o jag skulle åka tillbaka till västkusten.
Detta året har jag ett helt annat utgångsläge. Jag har haft en otroligt behaglig termin där jag har fått lära mig roliga saker under ett behagligt tempo. Jag vet att min sommar inte kommer att vara stressig, tvärt om, jag kommer att vara otroligt mkt ledig, o när jag väl jobbar kommer det att vara på en plats som är totalt avslappnande. Att ha den vetskapen framför mig känns i sig rogivande. Jag har bott ytterligare ett år i sthlm vilket innebär att stan har borrat sig ännu lite djupare in i hjärtat. Att åka tillbaka till västkusten denna sommar innebär att jag kommer att vara hemifrån i tre månader. Det i sig är oxå ett annat utgångsläge. Det kommer naturligtvis att bli kanonkul att komma tillbaka igen.. o ha närheten till yrvädret o de andra vännerna o familjen, samt den helt underbara miljön. Så en "semester" ifrån sthlm kanske bara är nyttigt.. eller? 

Jag har mitt liv här.. o om jag ska vara helt ärlig så blir jag alltid lite ledsen när jag kommer hem till västkusten. När jag kommer dit så brukar jag tycka om att åka runt o hälsa på alla, även om det ibland känns som att man aldrig räcker till. Jag tycker det är askul att komma ikapp med det man missat o höra om allt som hänt sen sist. Men det som jag blir ledsen över är att jävligt få av dom jag hälsar på är intresserade av hur jag har det i sthlm, nu menar inte jag att alla enbart ska prata om mig, men det hade varit kul om nån någongång hade verkat intresserad på riktigt. De flest slänger ur sig en liten fråga "hur e d i stockholm då?" med en negativ betoning på sthlm, utan att egentligen lyssna på svaret. Det är tragiskt men faktiskt sant. När man känner att folk inte är intresserade eller inte heller frågar vidare, så berättar jag inte heller ngt. Utan samtalen med dessa människor handlar ALLTID om hur de har det i sina liv. Jag antar att de inte frågar mer för att de helt enkelt inte vill veta, av ngn anledning, o därför vill jag inte svara mer än "jo det är bra" på dessa intresselösa frågor. Det kanske låter hur löjligt som helst men det känns faktiskt lite i hjärteroten att så få vill veta ngt. Det är få människor hemifrån som vet hur mitt liv här ser ut, de känner inte till mig o mitt liv längre. De vet inte när jag är apdeppig för det hörs inte i telefon, de vet inte när jag varit med om mitt livs upplevelse eller gjort ngt jag är stolt över. De vet ingenting. Självklart vet jag inte så mkt om deras liv heller, men eftersom jag VILL veta så frågar jag massor när jag kommer dit och ser till att jag får veta, o det innebär ju att jag vet lite mer iaf. Jag har försökt att inte tänka så mkt på det tidigare, utan avfärdat det med att de kanske bara inte riktigt fattar vad det är jag egentligen gör o inte vill fråga eller ngt sånt. Men nu har jag fastställt att dom faktiskt helt enkelt inte bryr sig. När man flyttar till en ny stad eller by, så märker man vilka som är ens riktiga vänner. De andra sållas bort. Kanske är det den där känslan som gör att jag inte längre känner att det är självklart för mig att bo där.
De människor som jag har närmast hjärtat är underbara. Det är en ömsesidig vänskap o det finns intresse åt båda håll. Dessa människors åsikt o frågor är ju naturligvis mest betydelsefulla o värmer hjärtat. Jag vet att det är dessa människors värme jag ska bry mig om. Jag ska bry mig om att det faktiskt finns människor som vill veta o jag ska bry mig om att jag har vänner på plats som bryr sig. 

Det ÄR jättemysigt att komma hem till västkusten.. det är det verkligen.. men varje gång jag återvänder kommer samma känslor tillbaka. Glädje över att se alla igen, dåligt samvete för att man inte hinner träffa alla man vill tillräckligt, dåligt samvete för att man bor så långt bort o inte funnits där när dom haft det jobbigt, dåligt samvete, dåligt samvete, en känsla av att vara låst samtidigt som man känner sig fri som vinden, en känsla av total trygghet, självkänslan återvänder eftersom allt är bekant, det känns kul att höra allas berättelser men ledsamt att få är intresserade tillbax. det är samma visa varje gång. Denna känslostorm i kombination med mitt numera trygga liv i sthlm, gör att trådarna drar mig tillbaka eller därifrån. Jag känner mig kluven. Det ordet kan nog bäst beskriva årets känsla när terminen drar sig mot sitt slut. De dominerande känslorna är att jag är kluven, redo att prova på min nya utmaning, utvilad, nervös, ledsen.    

Min syster är bäst! hon vet precis vad hon ska säga för att man ska känna sig bättre o hon vet precis hur hon ska säga det för att jag ska ta det till mig. Jag är så glad att just hon är min syster! I love my sis! Em rocks!