coffeetime

Alltså, på ngt sätt har jag fått världens nyladdning och känner mig pigg. För första gången på väldigt länge känner jag mig full av liv och jag tänker positiva tankar igen.Tycker det är så himlans konstigt men det måste bero på att jag vilade upp mig hemma förrförra helgen och har gjort så mysiga saker nu det sista. Plus att jag ser mållinjen komma närmare. Det är precis som att kroppen har tagit ett nytt andetag och klarar det, klarar den otroliga press som har varit och ännu inte är över. Snart är mitt första år på Kiropraktorhögskolan över och jag står med hakan vid fotknölarna och undrar hur i helsike det gick till. Jag har klarat av ett helt år av press, stress, ont i magen, stress o lite mer press, men oxå massa skratt. Jag har klarat det... ännu är det inte över, men jag ser det som en seger att jag klarat av den värsta biten. Vi har två tentor och en dugga kvar innnan kroppen kan ta nästa andetag. Men just nu känns det som att det ordnar sig.. det kommer att gå bra. Även om jag skulle kugga allt jag har kvar så gööör det inget, för den värsta biten, den biten som är betydelsefull, är avklarad. Den är avklarad.

Det är endast tio dagar kvar och det är med nöd och näppe vi kommer i mål i klassen. Vissa har kämpat lite mer än andra, men vi har alla slitit som djur detta året. När man ser sig om i klassrummet nu är det inte samma klass som det var i början av året då alla var glada, taggade och redo att kämpa. Nu ser man gråa ansikten, uppgivna miner och endast några få skratt hörs här o var. Ingen har ngn som helst ork kvar till socialt liv eller att ta tag i ngt annat än det som är absolut nödvändigt. Alla är slutkörda, vissa mer än andra, men vi har klarat det.. vi har klarat det.
 
Men så, helt out of no where så kommer energin i kroppen tillbax.. så skumt! jag satt uppe till 2 inatt o pluggade o gick upp vid sju, blir nog samma sak som förra veckan, hela denna veckan oxå. Favorit i repris. Men konstigt nog känner jag mig inte helt slut just nu, det kan ju hända att det tar stopp till helgen.. men som det känns nu skulle jag kunna orka hur långt som helst. 
Jag känner mig starkare än på länge men det gör ont i mig när jag ser mina vänner så uppgivna och ledsna, för att de helt enkelt snart brister. Det finns inget man kan säga el göra som skulle kunna underlätta heller, för dom kan helt enkelt inte se mållinjen pga alla stora stenar som hänger över dom. Dom har ont i kroppen och svårt att andas o dom har mörka ringar runt ögonen som sträcker sig från ögonbryn till kindben. Jag har samma stenar att bära men jag har nu fått en släpvagn att dra dom i bakom mig så jag kan ändå se mållinjen. Det gör ont i mig att se mina vänner så nere och jag vill ju kunna säga ngt som hjälper dom att bära stenarna, eller kanske ta lite stenar till min vagn, men det finns inget sätt. Jag kan inte, el jag ser iaf inte hur jag skulle kunna göra det. 
 
Jag förstår mycket väl att det är så här för de flesta studenter och jag vet att det ÄR tufft att plugga och jag hissar en flagga för alla som orkar.. alla som kämpar som vi gjort detta år. För oss som kämpar för att nå våra mål och drömmar och jag tycker att vi är helt grymma som faktiskt tagit tag i våra liv o ser till att våra drömmar slår in, o är beredda att kämpa för att få göra det vi vill i framtiden.

Trots att det har varit väldigt tufft så har de positiva aspekterna hållt oss vid liv. Alla roliga fester, nyvunna vänner, nya upplevelser, och för en del lyckligt lottade, ny kärlek. Det har varit roligt och jag är glad att jag är HÄR. Tacksam för att jag har fått nya vänner och lyrisk över min egna lya. Jag har startat mitt nya liv, som jag gått o väntat på så länge, jag har gjort ngt för att min framtid ska kunna bli inspirerande och intressant och jag är stolt.. stolt över mitt beslut att börja plugga och stolt över min insats!  Jag har fått det bevisat för mig att vi alla klarar mer än vi tror bara vi inte låter oss hindras av murar och motgångar. Jag har hittat min plats i världen. Min plats är här, som student på skolan och som kiropraktor i framtiden. Vart jag än kommer att bo i framtiden så kommer min plats alltid att vara hos kiropraktiken och detta känns tryggt att kunna ta med sig. Jag behöver inte längre fundera över vad det är meningen att jag ska göra med mitt liv. Jag vet det. Min plats är här. 

          
Vin på H's                   lilltjejen
Balkong

Det var verkligen heelt underbart att vara hemma. Jag kom verkligen ikapp med allt jag längtat efter. Fick träffa en del som jag inte sett på bra länge och fick verkligen KÄNNA att jag varit hemma. Ingen stress alls. Jag hade lite svårt att slappna av första dagen och kände av den lilla bekanta magonten. Men efter en dag på Bäckeviken med släktingarna så hade jag kommit ner i varv. Skönt. Så nu har jag samlat kraft inför de sista tre veckorna, vilket idag visade sig vara väääligt bra. Har börjat en ny kurs, farmakologi, med en föreläsare som har snöat in sig alldeles för mycket i sitt ämne haha.. han står o ritar diagram o mumlar om saker som jag ännu inte kunnat koppla ihop. Men vi kan ju hoppas att det klarnar under veckans gång.
 Annars är det inte mycket mer att säga än att jag ska ha Bo hemma hos mig denna veckan, C har åkt till kreta en vecka.. lyckans ost!! så vi får se om lägenheten är hel när veckan tagit slut.
Men nu blir det iaf att plugga organsystemens fysiologi, tenta på fre.


♥en sjöman ber aldrig om medvind, han lär sig segla!

Lördag, o det verkar som jag har ridit ut stormen. Hade ju en liten dip förra veckan då jag seriöst funderade på om min utbildning verkligen var rätt för mig. Jag funderade på om detta verkligen var ngt jag ville syssla med i framtiden o om jag var beredd på att offra så mycket. Om jag verkligen tyckte att yrket skulle kännas drivande och stimulerande i framtiden. All press som låg över mig o alla andra i klassen kändes för tung. Men jag lyssnade på de goda råd jag fick o bestämde mig för att inte göra den närmaste tentan. Utan ge mig själv lite tid. Så jag gick till tentatillfället med vetskapen om att jag inte skulle klara tentan, utan bara skriva av frågorna. Dagen innan tentan städade jag hemma o fixade så att det såg lite mer trivsamt ut. Jag läste ut min bok o göttade mig. 
Guuu så skönt. Ingen press just då. När jag väl hade tentan framför mig så insåg jag att jag faktiskt kunde en del.. så jag skrev det o lämnade in tentan. Utan att känna mig panikslagen för att jag kanske inte klarat det.. utan överraskad att jag faktiskt kunde ngt trots att jag inte pluggat alls mycket.
O imorse hade jag inte ställt klockan utan vaknade av mig själv för första gången på huur länge som helst. O låg kvar o mornade mig istället för att flyga upp som jag haft en tendens att göra de senaste månaderna. Lugn o skön start på helgen. 

Även om jag nu kommer att plugga både lördag o söndag fram till sommaren.. och att verkligheten nu kommit ikapp mig igen så känns det som att jag klarar det iaf. Nu känns det inte som att pressen tar död på mig o inte heller som att jag inte har ngt liv. Jag kan faktiskt både seee o känna att sommaren snart är här. För varje tenta vi gör ju närmare kommer vi ju sommaren. Det gäller att ta ett steg i taget o försöka fokusera på det man har framför sig just för tillfället.. o inte på allt som kommer att behöva göras. En tenta i taget o en dugga i taget.

Vi har bara tre tentor kvar (4 beroende på om jag bestämmer mig för att göra omtentan,till den jag struntade i, nu eller till sommaren) och tre duggor kvar. Fyra helger kvar varav två kommer att vara fest på o en ev hemfärd.
Ska passa lilltjejen 5 ggr o ev lillkillen oxå, vilket e jättemysigt o jag ser det som roliga o uppiggande saker i tillvaron. Vi kommer snart att börja med fysikaliska undersökningar igen, denna gång av viscerala. tex lära oss att ta blodtryck på rätt sätt o lyssna på hjärtan o sånt kul. Detta kommer att underlätta lite för oss tror jag. Man kan ju se i kalendern att sommaren kommer närmare i snabb takt. Det känns som att det värsta är gjort. Så, jag tror jag har klarat stormen, det ljusnar!!!!

I'm back in the game!!!  

Hemma hos mig.. ett av mina alldeles egna fönster.. som saknar både gardiner o större växter. Men jag sköter om dom små växterna i hopp om att dom en dag ska växa sig stora o ståtliga ;D tycker om min utsikt oxå..