coffeetime

Inget är vad det verkar vara. Så fort man tror att man fått grepp om saker o ting så ändras det o man står där lika undrande som innan det klarnade. Så fort man tror ngt så försvinner det. Är det meningen att man helt enkelt bara ska låtsas som att livet inte existerar och inte reagera över ngt, så att man inte drar egna slutsatser? men vad är det egentligen som gör att man kan tro en sak så starkt att man nästan Vet att man har rätt, som sedan visar sig vara helt annorlunda mot vad man trott. Är det för att man skapar det man egentligen vill ska ske, inne i hjärnan, där ingen kan kommentera det, för att man tror att det då kan ske? Men en del saker som man skapar i hjärnan sker ju faktiskt. Det finns. Hela tiden ser man, hela tiden hör man, hela tiden känner man dofter och hela tiden känner vi o reagerar. Allt det vi ser, hör, luktar, känner och reagerar på uppfattar vi ju inte. Kroppen uppfattar det , men medvetandet gör det bara om det är ngt som är starkare än medvetandet för stunden. Men av allt detta som sker i det undermedvetna drar vi ju slutsatser. Våra slutsatser bygger ju på fakta.. eller? saker vi reagerar på bygger ju på ngt. Därför tycker jag att det är så underligt att det man tror och uppfattar som tydligt, i vissa fall kan vara så annorlunda. Jag vill tro att det som är ÄR. Jag vill kunna känna mig såpass trygg i mig själv att jag kan lita på att det jag ser, hör, känner osv stämmer överrens med det som ÄR.

Jag blir otrygg när jag känner att livet bara passerar medan jag står stilla. Jag gillar inte när saker sker utan att jag har varit medveten om att de skett. Jag vet att jag låter som ett totalt kontrollfreak, men jag har inget behov av att kontrollera så mycket annat än just mitt livs passage in i framtiden. Jag vill vara medveten om vad som sker i mitt liv o när tiden fylls av så mycket annat att jag inte märker att det bara passerar, utan att jag varit medveten, blir jag stressad. Låter kanske knäppt men det får det göra.. det ÄR knäppt.

Jag vill inte gå runt o tro att jag uppfattar saker, som sen visar sig vara helt totalt fel. Det gör att man känner sig dum, o jag gillar inte att känna mig dum. Ingen gillar att känna sig dum. Jag är inte dum det vet jag.. tänker kanske lite underligt ibland och säger lite konstiga saker emellanåt.. men det står jag för o det är det som gör mig till MIG. Det gör mig inte dum utan personlig. Men jag vill kunna ha kontroll över det jag uppfattar och vad som ÄR.

Hur som helst, så störtlandade jag idag o allt som jag nånsin tyckt varit jobbigt eller besvärligt kom ikapp mig idag, o det är såna störtlandningar jag hoppas kunna lära mig att undvika om man kan uppfatta saker direkt istället för att gå o samla på sig saker som sedan blir till en bomb. Men det är skönt att land ibland så att man återigen kan se saker som dom ÄR.

p.s är fortfarande arg på CSN