coffeetime

Herrreguu va jag tycker synd om dom små rackarna.. dom sliter så hårt! Dom är inte vana vid så här hårt arbete o fungerar knappt. Jag pratar om mina små stackars hjärnceller. Det verkar som de flesta har förtvinat under mina ynka 23 år. Fast när jag tänker mer på det så har dom nog aldrig varit direkt arbetsamma. Hahaha.. o nu när vi börjat med riktigt hjärngympa så får dom stackarna träningsvärk tror jag, för jag har haft huvudvärk nästan från start av kursen. När jag läser uppgifterna som ska lösas så är det precis som om det vore tomt därinne i hjärnan.. som om alla hjärnceller springer o gömmer sig för att slippa uppgiften, som kräver mer energi än vad dom är vana vid. Jag lovar att man skulle kunna skicka in en liten valnöt genom örat, som sen trillar ut genom andra örat.. så tomt känns det. Jag fattar absolut ingenting av den kursen vi läser nu!!! Jag hyllar alla tålmodiga klasskamrater o den ihärdiga föreläsaren som tappert försöker få min lilla tomma skalle att förstå uppgifterna. Jag kan förstå det föreläsaren står o förklarar så pedagogiskt, men sen när jag har samma uppgift framför mig som jag ska lösa själv så blir det återigen tomt. Det är skrattretande.
Hur ska jag få väckt mina hjärnceller! Hallååååå därinnnnne! vaaaakna det är dags att börja jobbbaaaa. Jag lovar att mata er med omega3 o allt som behövs, bara ni sammarbetar liiiite med mig! PLEEAAASSSEEEE! jaja vi får la se om morgondagens arbete får dom att inte gömma sig ngt mer. Håll tummarna!!!