Julpanik på akademibokhandeln

Jag gjorde ett litet snabbt besök på akademibokhandeln nyss, el det var tänkt att bli ett snabbt besök. Jag kan meddela er, som precis som jag levt i en liten bubbla senaste tiden, att julpaniken är i full gång. Hujedamig vilken panik det var där inne! jag som lugnt o sansat traskat ner i mysbrallor o lång t-shirt utan att vara beredd att anfallas med armbågar högt o lågt. Väl inne i affären kom det fram en mamma i ren panik o frågade mig "JOBBAR DU HÄÄÄR?" utan att ens lyssna efter svaret.. jag fick avbryta henne med att säga.. "neej tyvärrrrr" lite vänligt men bestämt. Då ursäktade hon sig men frågade pånytt "ÄR DU SÄKER PÅ ATT DU INTE JOBBAR HÄR!?".. jag höll på att brista ut i ett gapskratt när jag insåg att det faktiskt är synd om henne. Hon hade så bråttom o var så stressad att hon inte ens hörde vad jag sa, eller ens tänkte efter vad det var HON sa. Nästan så att jag hade velat hjälpa henne ändå.. fast jag nu inte jobbar där.
En liten stund senare(för ja, ambivalent som jag är kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle ta ett guldigt kuvert el silvrigt, så det tog lite tid) utbrast det ny panik, i kassan denna gång.. "kortmaskinen gick sönder!!" ingen kunde därför betala med kort i den kassan o fick snabbt omdirigeras till två köer. Det är väl ingen fara tänkte jag, tills jag hörde en tant vråla.. "MEN JAG SKAAA INTE BETAAALA MED KOOORT!".. då hade tydligen kassören fått panik o inte lyssnat på tanten utan bara skickat henne vidare till kortkön.

Herregu tänkte jag.. vad är det meeed människor i dessa juletider?!.. handlar verkligen julen om detta? att ha total ångest för att man inte hinner handla preciiiiiiis alla julklappar. Alltså, jag trodde att det som betydde ngt var att samlas med familjen, äta god mat, kolla på kalle anka o öppna presenter. I den ordningen, alltså julklapparna är inte det som kommer först på min "obligatoriskt på julafton"-lista. Självklart är det ju ingen jul utan klappar, men denna hysteri gör det ju så otroligt avskyvärt. Stackars dessa mammor o pappor som har sån ångest att de bryter ut i ren ilska-panik-rädsla när de inplanerade minuterna inte återföljs..
Jag gav den tappra kassören ett brett leende och var jättesuperdupertrevlig. Jag vet att det kan vara skönt med snälla kunder i stressiga situationer, så man kan ju alltid hoppas att det gjorde ngt.( And by the way så blev det ett guldigt kuvert och guldiga hjärtan som jag ska klistra på brevet som skall ligga i).

Jag hoppas iaf kunna slippa uppleva denna panik fler ggr iår  o ser fram emot några dagars ledighet hemma på västkusten.

Kommentarer
Postat av: Emelie

AAAAAHAHAHAHAHAHAH!!

Julen blir ju vad man gör den till, eller hur? :)

Snart ses vi! :) Kram!

2007-12-18 @ 21:37:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0