coffeetime

AH! jag klamrar mig fast vid det lilla självförtroende som finns kvar. Jag vill klara utbildningen o jag vill klara alla tentor, men fra vill jag att mina handleder ska hålla i minst 40år till. Men trots att mina handleder för det mesta fungerar felfritt är jag mkt tveksam till att de kommer att göra det.. jag vet inte ens om dom kommer att hålla utbildningen ut.

Kanske beror det på att pressen återigen börjat tillta, som jag börjar tvivla på om jag tog rätt beslut när jag tackade ja till utbildningen. Jag menar, jag visste redan från utbildningens start att Kiropraktoryrket är ett mkt fysiskt arbete där handlederna ansträngs i stor utsträckning.
Anledningen till att jag börjat fundera kring mina handleder är att jag kännt av mina problem med dem.. de små luringarna, under de fysiska föreläsningarna. Jag har fått ont i dom. Jag pratade med vår patologilärare om detta o han rådde mig till att återuppta planerna på operation, för att tillståndet inte direkt kommer att bli bättre o att jag kommer att anstränga handlederna så mkt. Detta fick mig att börja fundera. Ska jag operera dom så måste jag ju göra det nuuu, innan all praktik börjar o innan jag börjar jobba som kiropraktor. Men den absolut största frågan är, kommer operationen att göra att mina handleder håller i 40 år? kommer ärrvävnaden att leda till andra förslitningsskador?jag är orolig, för det finns ingen som helst garanti för att operationen förhindrar ny uppkomst av problem, o oddsen för att operationen ska gör mina handleder bra för all framtid mkt liten. Så återigen, har jag valt rätt utbildning?

Sen spelar en annan faktor in oxå.. jag minns knappt ngt alls från förra årets föreläsningar. Kanske minns jag mer än jag tror, men vår trevliga föreläsare får varenda kotte i klassen att känna att de inte kan ett smack. Jag börjar fundera på om jag är en sån där som L så käckt beskrev, som bara kan lära sig tillfälliga saker, som sen försvinner. Det känns som att jag när som helst kommer att nå min gräns för hur avancerad jag kan bli. Jag menar, än så länge så är det ju "bara" att plugga in grejer från föreläsningar. Men sen, i trean, fyran o femman ska man ju sätta sin kunskap till verket. Man ska använda sig av det man lärt sig. Om jag då inte ens kan komma ihåg vad jag gjorde året innan, hur kommer då jag att kunna använda mig av fem års kunskap? Jag har hela tiden tänkt att jag ska minsann klara denna utbildning, men kanske har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske gjorde jag inte rätt val ändå.

Men då dyker ytterligare en liten fråga upp i min ekande skalle.. vad sjutton skulle jag göra om jag inte skulle bli kiropraktor. Jag kan endast se tillfälliga saker framför mig som tex volontärarbetare ngn stans, eller på resande fot. Det finns lixom inget annat jag skulle vilja göra. Det känns så obefogat att ens tänka på att avsluta utbildningen när jag inte ens har en back up-plan. 

Tankar kring yrket i sig dyker oxå upp. Än så länge i utbildningen har vi studerat allt vi inte kan påverka, hjälpa till med eller förebygga. Vi har fått veta när vi ska skicka vidare vår patient till annan vårdgivare, samt alla risker som skulle kunna hända vid en behandling. Detta är ju självklart jätteviktigt och intressant, men just för tillfället hade jag velat studera alla saker vi faktiskt KAN hjälpa till med o alla positiva resultat som visats i studier etc. Jag hade behövt NGT som dragplåster, som övertygar mig att jag gjort rätt val o att det faktiskt är värt att jobba som ett djur för att sedan bli helt totalt sågad av föreläsaren. Jag behöver ngt som får mig att inse att oavsett om mina handleder håller resten av livet el ej så är det värt det att gå denna utbildningen. Jag behöver ngt som visar att det är värt att spendera nästan en halv miljon på ngt som man kanske inte kan arbeta med mer än 10 år. I neeeed something to remind me why I made this choice.  
 
Just för tillfället känns det som att jag har alla odds emot mig att klara detta yrke