coffeetime

Hur kommer det sig att det kan skilja så mycket på människor som bor i samma land. Visst, jag älskar olikheter, inget snack om saken! men min fundering kretsar kring olikheter när det gäller synen på sina egna möjligheter. Det finns så otroligt stora skillnader mellan tex stadsmänniskor och personer från mindre byar. En anledning till skillnader är förmodligen hur man haft det hemma under uppväxten, både hos stadsmänniskor och personer från mindre byar, men jag tror att det även finns fler anledningar till dessa skillnader. Kanske beror dessa skillnader på att människor i större städer är mer vana vid att se o prata med människor som är annorlunda, ser ?konstiga? ut eller har konstigheter för sig. Dvs är mer vana vid att livet inte bara ser ut på ett sätt. Kanske beror det på att de är mer vana vid att människor förverkligar sina drömmar och kanske är det så att människor i större städer är mer öppna för olika möjligheter, vilket gör att det finns ?back ups? om den första drömmen går i stöpet och fler vägar finns för att nå målet. Detta är givetvis bara hypoteser, men ngt måste det bero på att majoriteten människor el åtminstone väldigt många, i mindre byar inte förverkligar sina drömmar. Jag vet inte hur många gånger jag hört frasen ?ååå jag skulle vilja göra det här el kanske t.o.m det där? men personerna gör det aldrig av ngn anledning. Men ännu oftare hör man ?nej, jag kan lika gärna jobba kvar på fabriken(el ngt annat) för jag vet ändå inte vad jag vill göra.? Det är precis som om det inte finns några visioner. Men det är klart att det måste finnas. Jag blir så frustrerad över att det finns visioner som bara står på paus. Som kanske aldrig blir av pga olika anledningar som uppfinns längs vägen. Det FINNS drömmar överallt men det verkar som om människor i mindre byar förverkligar dom i mindre grad. Varför? Varför skulle inte personer, som jag själv som kommer från en liten by, ha samma möjligheter som personer i större städer. Det är ju en självklarhet att vi har det. Men av ngn anledning hindras en del människor. Ibland verkar det som om det enda man ska uppnå i livet är att skaffa en familj i mindre byar. Självklart kan man förverkliga sina drömmar även om man skaffar familj. Men det verkar ibland som att det är det ENDA som betyder ngt.  Förstå mig rätt nu, att skaffa familj är ngt som jag tror att alla vill, om så familjen består av ett husdjur, man/fru el barn el en kombination, men i min lilla värld så tycker jag att livet borde få ha några fler ingredienser. Det måste finnas ngt mer som gör livet intressant. För vad händer sen när tex husdjuret dör. Ngn gång i livet kommer man att hamna i en sits då inget i vardagen känns betydelsefullt. Då man bara kan luta sig tillbaka på sina minnen och upplevelser o känslan av att ha levt. Jag säger inte att man inte kan känna detta pga att man har valt en viss väg i livet, men jag tror att dessa stunder när man bara har det förflutna och framtiden, kan bli lite lättare om man har gjort vad man har velat i livet, även de små drömmarna som finns gömda där inne i varje individ. Jag tror stenhårt på att det mesta är möjligt, även det som verkar omöjligt. Kanske verkar naivt men jag tror att man kan uppnå det mesta. Det handlar bara om vad man är beredd att offra och hur mycket man vågar satsa i livets spel. Vill man ngt tillräckligt mycket måste man bara vara beredd på att det kan kosta en del också och att vara öppen för olika former av det man vill uppnå. Jag tror inte på anledningar som ?jag har inte råd, jag vill inte vara borta från min familj så länge, det där kan ju inte jag klara av, jag kommer nog inte in på utbildningen ändå el det är ett för stort steg?. Detta är bara anledningar som uppkommit av ngn annan anledning. För jo, det går att lösa ganska mycket när det gäller ekonomi beroende på vad man är beredd att offra, kanske innebär det att man får leva på existensminimum eller säga upp sin lgh man trivs i o flytta hem igen el ngt liknande, å jo, man klarar av att vara borta från sin familj även om man saknar ihjäl sig ibland, men man måste ju hålla fokus o kunna se att man gör vissa saker för sig själv. Familjen är alltid familjen oavsett var man bor o hur länge. Man kan hälsa på dom o när drömmen är förverkligad kan man återvända till sitt gamla liv och se på det med nya ögon. Å jo, man klarar mer än man tror och med rätt inställning och vilja att kämpa klarar man det mesta. Å jo, man kan visst komma in på den utbildningen man vill, det handlar återigen bara om vad man är beredd att offra. Kanske innebär det att man får läsa länge på Komvux för att höja betygen el så kanske det innebär att man får göra utbildningen i ett annat land. Å nej, det är inte ett för stort steg, för steget är bara stort innan man tagit det. Sen är det inte stort längre och gör man detta några gånger ser man att det inte finns ngt som man inte skulle kunna göra, man blir stolt över sig själv o stark nog i sig själv att man kan ta fler ?stora? beslut. Så vad är EGENTLIGEN anledningen till att människor inte förverkligar sina drömmar? För bakom alla ursäkter måste det finnas svar. Kan det vara för att man är rädd att misslyckas? el är det så att man inte sett världen tillräckligt för att veta vad den har att erbjuda? Jag vill veta! Svaret finns där bakom ursäkterna ngn stans. Och varför är dessa ursäkter fler i mindre byar? Det är den största frågan.

Jag menar inte att dra alla människor över en kam, utan jag menar bara att det finns så mycket människor som står på paus i mindre byar att de kan ses som en majoritet. Det är därför denna frustrerande fråga inte kan lämna min hjärna utan att hamna på papper hehe.

En annan aspekt på det hela kan ju vara att man helt enkelt bara ser dessa pausande människor bättre i mindre byar. De pausande människorna i städer kanske försvinner i mängden, göms bakom de människor som förverkligar sina drömmar. Är det så blir frågan helt plötsligt ännu större. Varför försöker inte mänskligheten förverkliga sina drömmar?

Nu tänker säkert många..?ja men det e ju inte så lätt, el det kanske är lättare för en del för att de är en viss typ av människa? el ngt liknande, o nej det är kanske inte lätt att förverkliga sina drömmar, men känslan av att ha förverkligat en dröm är obeskrivlig, det kan närmast beskrivas som att man utvecklas till en ny nivå. Saker som kändes stora innan känns kanske små efteråt. Känslan av att LEVA kan nog inte vara mer tydlig efter att ha upplevt sin dröm i verkliga livet. Det är värt alla uppoffringar i världen.

So everybody.. känn efter där inne.. vad vill ni EGENTLIGEN? Skippa snacket om att det inte är rimliga drömmar. Alla har ngt man vill göra.. ngn stans där inne.. ta fram det, damma av det o lägg upp en plan för hur målet ska nås. Det är dags nu! Livet kanske inte varar så länge man trott o då gäller det ju att ha hunnit med att känna att man LEVT den tiden man levt! Det är dags att göra ngt åt saken nu!